The tattoo.
Here it is! Jag säger såhär också: Jag tackar gud att jag hade jens med mig. Jag har redan tackat honom (redan under tiden jag låg där) för jag höll seriöst på att DÖ. Och vem är bättre att ha med sig då om inte ens bästa vän? Alltså, jag kan inte ens beskriva hur ont det gjorde. Jag har heller inte tatueringar överallt men jag har ändå lite att jämföra med och INGEN av mina tatueringar har någonsin känts såhär. Allt gör ju ont men det här var beyond alltså. Det var sjukt! Jag låg och grina, skrek, klagade... ja allt! hahahaa. Jens var snäll och höll mig i handen.. jag trodde jag skulle mosa sönder den men hans hand ser ändå helt ok ut nu. Det gjorde så ont att jag tom var nära på att avbryta hela skiten (nej jag överdriver inte).. fast som jens sa "då kommer du aldrig vilja fortsätta på den sen".. så nä, jag kämpade och höll ut och sen blev den såhär fin och jag är mer än nöjd!!
En svullen fot, ja ofcourse. Tack igen Jens för att du var med, du är en ängel :) <3
När den precis var nygjord!
Kommentarer
Trackback
